när vi var ute och åt jag och mathias,såkändes det tomt. jag visste ju att millie hade det bra med mummu hemma i högdalen. men jag ville vända mig bakåt och skaka vagnen( som inte ens stod bakom mig) på restaurangen, och kolla ifall millie sov i den. men hon var ju inte med. visst att alla säger att man behöver egen tid, och tid med sin partner, och det förstår jag också att vi alla behöver, men att vara utan någon som jag varit med hela tiden sen hon föddes, varje dag... det kändes..hhm hur ska jag förklara..konstigt..
sen saknade jag henne och hoppades på att hon inte skulle vilja sova riktigt än vid kl 19.när vi kom hem... hon satt uppe en extra 30 min,förjag ville bara kramas. men sen såg jag att hon är alldeles för trött,så då natta jag henne. kramade henne och sa natti natti.
min lilla ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar