Förlossningsberättelse del 2

När jag bytt om till dom där kassler trosorna så var det dags för undersökning ganska snart, först så pratade vi bara om hur jag mår för tillfället, om jag ätit något under dagen, om det är vårat första barn,om jag haft en komplikationsfri graviditet. etc etc. Delämnade oss ensamma ,skulle komma tillbaka om en stund med dricka till mig och kaffe till M, eftersom jag inte fått i mig nånting den dagen.M försökte ju göra iordning lite pennepasta med tonfisk sås, men jag åt typ3 st penne sen sa det stopp.

Tankarna var spridda...
Det kändes spännande ,men samtidigt väldigt nervöst, hur kommer det att kännas,det som alla säger att man glömmer så fort bebisen är ute, det som gör SÅ ont...
Tankarna flög runt i huvudet på mig mellan värkarna, M fanns där vid min sida,höll min hand och sa att det snart var över när värkarna kom. kl var då kanske 23 någonting.

Sen kom Tuva in i rummet med en bricka, på den fanns det 4 glas, blåbärssoppa, nyponsoppa, saftsoppa och vatten. färgglatt och gott tänkte jag :)
M fick sitt kaffe också, ( där började kaffe drickandet,som vi trodde bara skulle bli 2 koppar kanske )

När de kopplat på alla på mig som var nödvändigt:) var det sladdar här och där.
Kommer ihåg att jag tittade på alla maskiner som var till vänster/bakom mig, att numrena gick upp o ner, och det kom ut papper från en utav dom.
Då tänkte jag inte pådet, men det hade ju varitkul omdeförklarat lite hur maskiner fungerade,det kanske dom gjorde,har allafall inget minne av det just nu.
De kopplade på lustgas, NICE feeling=D.


Vi satt därinne och pratade lite om hur det skulle bli, Mathias frågade hur det känns,om jag har ont, och litesåna frågor.Jo ont hade jag väl, ( visste inte vad som väntade) men jag klarade av smärtan.



Barnmorskan och Tuva kom in lite senare, för att göra undersökning, och se hur mycket jag var öppen.5 cm sa de och då var kl redan 24.00... suck tänkte jag, trodde jag skulle vara klar för att krysta, men nej...
De sa att lilla bebisen inte riktigt ville komma ner i förlossningskanalen,oksa jag ( förstod inte hälften av vad de sa där mellan värkarna)men de förklarade att barnet måste komma ner en bit för att själva utdrivnings skedet kan börja.
Fick en pilatesboll átt studsa på :) satte mig där och gunga från höger till vänster,lite som att digga Reggae ;P.


Drack emellan åt mina drycker: BLÅBÄR, sa jag då kom Mathias me glaset. VATTEn osv... Han va så snäll under hela den här natten...hade inte klarat mig utan honom..allafall inte behållt lugnet, Mathias har en tendens att lugna ner mig ( inte alltid) och det behövdes verkligen under den här varma natten i Juli. Behövde hans lugn mer än jag trodde.

Vi tjattra fram och tillbaka och bara väntade på att något skulle hända, allt gickliksomislowmotion...plötsligt kom sköterskan och BM in och ville undersöka mig igen, inget hade hänt, och de sa då att bebisen ibland blev lite orolig i magen så de skulle behöva ta ett prov,för att se så CTG visade det den skulle. De tog ett blodprov från bebisens huvud ( INUTI MIG), de gjorde det här provet 4 gånger under kvällen och fick ett "dåligt" svar kände jag( under en viss siffra var bra svar, vi fick precis den eller över),och då kände jag att något var fel. Började gråta. de försökte lugna mig. jag brydde mig inte om vad de sa, utan grät o grät o grät. Mathias höll m in hand och sa att det bara är för att se så allt är ok, och det svaret betyder inte att något ärfel, Bättre att de har koll eller hur sa han till mig.och n'r jag såg honom så lugn så släppte det lite inom mig.

Smärtan vid det här laget var inte att leka med, ja kommer ihåg att jag ville ha EDA, och de sa attd eskulle kalla efter en läkare,vilket de gjorde men hon dröjde och dröjde, tills lut kom hon, en ung narkos läkare, somgick igenommedmig att under själva sticket måste jag vara HELT STILL, annars kan det blir farligt, bara där hetsade hon upp mig,ok det är ju hennes jobb och hon måste ju säga det men hallåå hur skulle jag kunna vara HLET STILL under en värk,Hur som, hon gjorde rent ryggen, bad miglägga mig på sidan, mathias höll fast mina armar och klappade mig påkinden. tuva höll fast mina fötter och så lahon EDA:n fick dock en värk mitt i allt, men det gick bra.

SKönt tänkte jagefter ett tag,nu skulle jag vila lite sa alla. sagt som gjort,så sov jag i 30 min. och när jag vaknade uppså sov mathasi sittandes is in röda fåtölj <3stackars..>


under alla dessatimmar så höll vi kontakt med alla mummu,vaari,farmor farfar via mobil och SMS,de alla var hemma och spända över hur det gick för oss,såklart <3>

runt 6-7 komde in och sa att nu måste något börja hända för bebisen värden ser inte så bra ut.Hjärtljuden är inte stabila och bebisen är orolig i magen, den mår inte så jätte bra just nu... De pratade om att eventuellt göra ett snitt, men behövde inte bestämma detriktigt därjust denminuten. Gissa om jag blev ledsen då ='( ,tänk om nåt skulle gå fel,tänk om bebisen inte hinner komma ut i tid,tänk om de måste OPERERA mig, göra kejsarsnitt, det var min värsta tanke just då.......... Tänk om det lilla liv som jag burit i min mage i 8,5 månad inte skulle överleva...

Mycket gick runt i mitt lilla huvud just då,mellan tankarna så tittade jag på mathias....



nästa del( den sista delen kommer inomkort )